Marlene

Jag hade inte tänkt skriva något men det blir inte alltid som jag tänkt mig. 

 

Min första morsdag är till ända och för första gången känner jag att det finns någonting är fira. 

Något som står över alla högtider, födelsedagar..ja allt.

 

Tårarna har runnit idag. Innan klockan va 9.00 hade jag gråtit 3 gånger. Överväldigad. 

 

Det är något alldeles speciellt när hon tar min hand innan hon somnar. Eller när hon skiner upp som en sol när hon ser mig.

 

Det är något alldeles speciellt att vara din mamma ♡

10 mars 15.32 fick livet en ny mening. 

Efter 39 veckor och 4 dagar så kom det ut en flicka och hon betyder allt. 

 

Är så glad över att jag tog beslutet att lämna relationen när jag var gravid. 

Har tänkt så mycket på det sedan hon föddes.

Hur det hade varit om jag stannat, hur jag hade mått.

När jag nådde punkten var jag bortom färdig och det kunde inte varit klarare. 

 

Dagarna som ensamstående mamma går snabbt. Allting tar otroligt lång tid och självklart är hon ständigt min första prio. Mina känselspröt är riktade mot henne 24/7 och jag gör allt för att hon ska ha det så bra som möjligt. Allt annat är oviktigt. 

 

I mitt egna huvud försöker jag komma på vem jag är. Hur jag är. För jag har med min lilla människa blivit en ny människa. Jag lever för henne men jag lever också för mig.

 

Jag har brutit gamla vanor men jag har fokus på vår högsta prio i livet - trygghet.

Sakta börjar jag bygga upp min inre trygghet och hitta tillbaka till min styrka i mig själv som sjönk undan för ett tag. 

Rent primärt och materiellt så har jag stakat ut en vattentät trygghet - precis som min dotter förtjänar. Som vi förtjänar.

 

Hon bad inte om att bli till och födas.

Hon vet inte vilka krav hon kan ställa på omgivningen, än.

Så innan hon vet det så håller jag kraven höga.

Hon förtjänar det bästa och jag ska göra mitt bästa för att ge henne det. 

 

Det finns bara rakt fram, det är tufft och det kommer inte bli lätt men vi klarar det.

Jag håller på att tappa det. 

 

För er som inte varit gravida och läser om konstiga drömmar och beteende - det existerar!

 

Drömmarna för de första, skulle jag be en expert analysera dom hade jag troligtvis blivit inspärrad. 

 

Luktsinnet är utom denna värld! Varje kväll kryper jag ner i sängen tillsammans med min vetekudde, jag är inte som andra gravida som svettas hej vilt utan som vanligt är jag frusen och den gör underverk för min rygg! Däremot tål jag inte lukten, jag hatar gröt och allt luktar gröt efteråt!

 

Smaker o konsistenser! Helt bananas! Idag har mot största crawing varit isvatten - Tack o lov för nyttiga crawings och för en viktuppgång på 6 kg.

 

Nu ska jag försöka sova innan jag blir kissnödig igen. 

 

Jag har aldrig känt mig så stark, så fokuserad och så lugn som igår. Det fanns ingenting som kunde rubba min bubbla. 

 

Nu är det som förstört, kraften jag kände är som bortblåst och styrkan har runnit mellan mina fingrar. 

Det känns helt jävla förjävligt.

Kan inte ens sätta ord på känslan i min kropp just nu. 

 

Så bebis, vi har haft tankeöverföring förr, nu behöver jag samla mig och sen gör vi detta tillsammans som planerat. 

Älskar dig och längtar efter dig min lilla ninja. 

Går rakt in i hjärtat. 

En värme som sprider sig, lycka och glädje. 

Det har jag saknat. 

 

Att vända det från att bli ledsen till att bli glad. 

Kom på mig själv med att känna annorlunda. 

Förra gången grät jag, nu log jag. 

 

Det blir bra, jättebra!

Inte bara med sammandragningar utan också foglossningen i höften och bak i ryggen.

 

Senaste dygnet har varit en upplevelse och vad mycket jag har lärt mig! Tack för förtroendet !

 

Nu längtar jag inte mindre.

Undrar så vem som gömmer sig därinne.

Förundras över instinkterna och känslor som dykt upp.

Så himla häftigt.

 

Efter söndag kan du få komma när du vill ♡

 

 

Har haft så mycket med sjukvården att göra det här 35 veckorna som gravid så jag vet inte vart jag ska börja. 

 

Tidig blödning

Foglossning

Rejäl blödning som fick stoppas

Början till havandeskapsförgiftning 

Förkortad livmodertapp med hot om förtidsbörd 

Levaxin för försämrade värden i sköldkörteln 

Sjukskrivningar för en det ena och än det andra. 

 

Nu när det lugnat sig lite fick jag ett brev på posten där jag tydligen fått graviddiabetes.

Min barnmorska remitterar mig och skickar mig på utredning pga 1 missvisande värde.

Jag kontrollerar protein i urinen, hb, blodtryck varannan jävla vecka och det ligger alltid perfekt. Det gör jag pga början till havandeskapsförgiftningen.

Jag följer kurvan exemplariskt och bebis hjärtljud är alltid fina och jämna och växer som h*n ska. 

 

Senaste besöket till barnmorskan kom jag direkt från lunch och givetvis var blodsockernivån lite för hög.  

Det skulle det varit på vem som helst 25 minuter efter intag av lunch.

Men istället för att be mig komma tillbaka efter 1 timma och ta ett rättfärdigt test så skriver hon in i min journal att jag har diabetes!? Skickar mig på nån jävla utredning. 

Inte första felet som gjorts där. Senast hade dom dessutom skrivit in fel vikt så hon häpnade över att jag gått ner över 4 kg. Vilket givetvis inte stämde, utan den dokumenterade vikten var helt gripen ur luften. 

 

Imorse var jag iaf på specialistmödravården.  

Stackars barnmorska som tog emot mig. Hade ätit frukost 1.5 timma innan och hon tog ett perfekt testvärde. Jag förstog inte riktigt vad jag gjorde där och inte hon heller. Hon tyckte till och med det kändes onödigt att gå igenom kostvanor/kostplan med mig eftersom jag dokumenterat mat för 2 dagar och det såg fint ut. 

 

 

Jag ifrågasatte systemet/tillvägagångsättet och kunde inte dölja min ilska. 

Jag gick därifrån med en blodsockermätare, nålar och teststickor. Nu ska jag sticka mig 6 ggr om dagen och klocka allt jag gör vilket kommer leda till att jag är helt jävla sönderstressad i onödan pga av en feldiagnostisering.

 

 

Dessutom tycker dom att jag ska ställa klockan, bryta min redan värdelösa sömn och ta ett prov mitt i natten. 

Inte nog med detta kommer dom sticka bebis var 3e timma under första dygnet för att kolla insulinnivåerna.

Bara pga av detta!!!!

 

 

Det blir inte ett trevligt besök hos barnmorskan nästa gång.  Jag kommer kräva rättelse i mina journaler för min och bebis skull.  

Sjukt att dom kan lägga ner resurser på detta som inte behövs.  Visar ju bara att vården än en gång prioriterar helt fel. 

 

Om ni visste vad som pågår i mitt huvud.

 

Jag känner mig helt förändrad efter mina 220 dagar som gravid.

Idag är det 60 dagar kvar innan du är beräknad min lilla sol.

Mycket har hänt, mycket händer.

 

Jag är en planeringsperson av rang.

Jag ogillar när det inte finns fasta rutiner, du är likadan - vilket är underbart!

 

Du gympar i magen varje morgon, på eftermiddagarna tränar du som elitninja och siktar allt som oftast på revbenen. På kvällen kör du det långa passet av gympa.

Jag älskar att du är aktiv. Vi har vårat mönster, våra rutiner.

 

Vi har lagt till med något nytt senaste tiden, eftermiddagssömnen. Även det är i planeringssyfte.

Jag har nämligen garderat mig och listat ut att eftersom du redan är och har varit en envis bebis, skrämt slaget på mig flertal gånger och visat vem som bestämmer så tänker jag överlista dig.

Genom att vila på eftermiddagen så samlar jag kraft. För jag är verkligen heeelt säker på att när jag är som allra tröttast en kväll, säkert en dag då jag hållt igång som mest, DÅ, då kommer du bestämma dig för att du vill ut.

 

Vilan på eftermiddagen är dessutom den bästa sömn jag får. Nätterna är hemska just nu.

Det gör ont så fort jag vänder mig, foglossningen i ljömsken dödar mig och det finns ingen bekväm ställning att ha benen i.

Inatt vaknade jag för att jag var törstig, givetvis i kombo med att jag är kissnödig.

Jag brukar vägra kisseri på nätterna. Vilket resulterar i övade knipmuskler på morgonen.

Det är aldrig så långt till toaletten som då.

 

Men inatt som sagt, vaknade jag. Gick upp och spolade i kranen för att jag var törstig, förmodligen hade jag rest mig för snabbt. Annars brukar jag sitta och sprattla och vakna till innan jag reser mig men jag gick nog halvt om halvt i sömnen skulle jag tro. Oavsett, höll jag på att dratta i golvet.

Vaknade och såg glaset jämte mig och fattade att jag vart uppe. Tur jag hann lägga mig.

 

Jag tror du blir en februaribebis. Därför ska jag sätta igång och tvätta lite nu i dagarna.

Ur med alla kemikalier ur kläderna, helt parfymfritt och utan några som helst blekmedel eller något som kan skada din mjuka lilla hud när du kommer.

 

På måndag fyller jag 30.

Har tänkt lite på vad det innebär och kommit fram till att det innebär precis samma sak som varje dag jag slår upp ögonen. En ny dag.

Ingen ångest. Åldersnoja har jag aldrig trott på.

 

Men jag lär känna mig själv på nytt. I nya situationer, i en ny kropp. Det har jag på sätt och vis gjort förut, men dehär är så mycket större än allt.

 

Nu ska jag koncentrera mig på din kvällsgympa, du gillar höger sida av magen bäst och har hela tiden gjort.

Om du hör mig nu så ber jag dig om en sak, va gullig och sluta ge mig halsbränna. Den står jag inte ut med.

God natt

Nyårsbloggen.

 

Kommer ihåg hur jag alltid skrev årsresume.

Hur jag hoppades på det kommande året. 

Fick upp minnen på facebook idag, vilken hyllning till livet och va lycklig jag var förra året.  

Hade ingen aning om att mitt livs värsta år väntade mig. 

 

De är som är sitta med facit i hand.  

Nästa år vet jag ju vad som väntar mig, delvis.

 

Jag fortsätter genom livet, samlar på mig erfarenheter, älskar, förlorar och saknar.

Även om det inte känns så nu så vinner jag nya erfarenheter och det kommer ta mig någonstans. 

 

Adjö 2016, allt som gjort mig illa, sårat mig, händelser, sjukdomar, jag begraver mina känslor med det. 

 

Det jag kommer bära med mig in i 2017 är bebis, minnena av min älskade och saknade Nemo, hur lyckat min systers bröllop blev och hur glad jag är över deras kärlek och hur fina vänner jag har runt omkring mig. 

 

Jag går in hoppfull i året med en förhoppningsvis förbättrad hälsa, ett nytt hem och en lyckad förlossning.

 

Så mycket kärlek och värme som jag har att ge.

Så mycket tacksamhet som jag känner för min omgivning som finns för mig. 

 

Ha en fantastisk nyårsafton.

Jag kommer fira den på bästa tänkbara sätt.

Ett sätt som jag aldrig hade kunnat föreställa mig förra året. 

Mitt sista nyår innan jag är mamma till mitt sista andetag. En titel jag längtat efter!

 

Gott nytt år.

Det ligger en liten växande bebis i min mage.

I 21 veckor har du legat därinne och gottat dig och varit lyckligt ovetande om livet på utsidan.

 

Du mitt lilla hjärta går just nu under smeknamnet frågetecknet och är högt älskad och efterlängtad.

Jag undrar så vem du är.

 

Livet som gravid är något alldeles speciellt.

Komiskt nog så när jag gick ur duschen häromdagen och fick syn på mig i spegeln och blev ståendes.

Jag kan ärligt säga att jag kände inte igen mig. Ingenting ser ut som det brukar.

 

Hormonerna flödar. Gråter, skrattar, blir illamående, är hungrig. fryser, svettas.

Det är som om jag är omprogrammerad och ska lära mig att leva på nytt,

Men för dig.

 

I mitt huvud och hjärta är jag redan mamma.

Jag ligger och klappar på dig och känner hur du rör dig.

Du är en levande klump av kärlek och lycka.

 

Jag älskar dig och jag längtar efter att få träffa dig.

Hade inte en tanke på det förrän min man sa; du kanske ska blogga igen? 

 

Aldrig i livet tänkte jag.  

 

Men här är jag nu,  3 år senare och mycket har hänt. 

På något sätt har jag hittat hem, men på något sätt är jag tom. Det är en märklig,  diffus känsla men jag vet att den är tillfällig.  

 

Livet har fortsatt sätta mig på prov.  Vänner har kommit och gått.  Några nya,  några gamla.  De äkta har fortsatt utmärka sig och er är jag evigt tacksam för. 

 

Våren har varit tuff. Bor numer i hus vid havet.  Har jobbat alldeles för mycket och genomgått alldeles för tuffa personliga förändringar. 

Men med klyschan; det som inte dödar det härdar, så går livet vidare.

 

Har utvecklats som människa,  kommit till insikt i livet och satt upp nya mål.  Planeringsperson som jag är så gillar jag att ha något att se fram emot.

 

Förra helgen var vi på min systers bröllop,  det var bland de största och stoltaste ögonblicken i mitt liv. En storasyster har aldrig varit stoltare.

 

Men jag längtar nu och jag hoppas. 

 

.

 

Vet inte om detta var för mitt nya,  vuxna jag.  Vet inte om det kommer ske igen,  men tack älskling för uppmuntran och för att du finns vid min sida i mina och våras alla stunder.  Älskar dig oändligt! 

 

 

Tänk va livet vänder hastigt?

 

Nu sitter jag här. 7 veckor senare med opererad axel och rehab som går väldigt framåt.

Visst, jag har fortfarande ont, men det kommer att ta tid. Men rörligheten finns där igen, och smärtan som nu ligger i axeln är väldigt mycket pga tappad muskelmassa. Den har jag tränat upp under vintern ska ni se;)

 

Nemo har ju som nämnt också opererats.

Kirurgen ringde mig när han var sövd och påväg att öppna upp honom och berättar som rutin att han troligtvis kommer att förblöda under operation. Det var nog ett av det värsta telefonsamtalen jag någonsin fått.

Fullständigt maktlös och där låg mitt hjärta nersövd och ett proffs säger till mig att han högst troligt aldrig mer kommer att vakna.

Nu ligger han här jämte mig, en månad senare, som en helt ny hund. Förutom de gråa stänken i pälsen som kommit på äldre dagar så finns det ingen i världen som kan gissa på att Nemo är 7,5 år.

Tumören som kirurgen tog bort var 7x10 cm stor och oerhört komplicerad. Han var dessutom säker på att det var en elakartad tumör så vi skulle förutom den riskfyllda operationen bereda oss på att den var elak och skulle med all säkerhet kunna sprida sig och ställa till med jävelskap även efteråt.

Med facit i hand så vet vi att den var godartad, allting gick bra trots komplikationer med blod och vätska i buken.

Är så otroligt glad över att det är över och han får finnas med oss några år till :)

 

Till min egen operation så har det gått lite i en dvala.

Visst, rehab, träning, painkillers och allt. Man har nästan glömt bort detta.

Och under denna tid dessutom gå och bli singel där jag behövde som mest stöd.

Livet är verkligen bra konstigt

 

På måndag börjar jag jobba igen. Har två stamkunder inbokade som stått och väntat på mig.

Ska bli så himla härligt att komma igång igen!

 

Den 16e kommer Ella hem från Haparanda också. Hon börjar sin praktik i Borås och blir hemma till jullovet är över. Ska bli härligt att ha henne nära för en stund.

 

I övrigt är det rätt så mycket glädje runt omkring. Folk är glada, gravida och det händer saker.

Jag gillar när det går bra och när folk i närheten utlyser genuin lycka, fortsätt med detta!