I onsdags opererades min lilla kille för din tumör. Hurvida det är en godartad eller en elakartad kan jag inte uttala mig om för vi väntar fortfarande på provsvar och kommer göra det ett bra tag till. Det är otroligt jobbigt nu efter operation. Han har ett är längst med magen/bogen som jag uppskattar mellan 10-15 cm. Det kritiska är även om operationen gick bra inte över ännu. Nemo måste hållas i maximal stillhet. Får inte hoppa, springa, gå på promenader eller ens gå upp i möblerna. Han får kort och gott inte vara hund. Smärtstillande två gånger om dagen känns då elakt. 12 timmar emellan varje tablett, stackarn. Jag tampas med oro och dåligt samvete men vill bara att han ska bli bra. Tack och lov för mamma som är här och vakar. Kan tänka mig att han kommer behöva dräneras. Vilket blir ett besök till. Vi får se i eftermiddag. Jag åker hellre en gång för mycket. Djurägare! Tänk på försäkring! Denna månaden hade jag varit över 40.000 fattigare om jag inte hade haft någon. Håll tummarna för min San♡
Idag rasar hela livet över mig. Det finns inte en chans att jag kan hålla skenet uppe och tårarna känns som oändliga.Först flyttar min bästa vän/syster/själsfrände ifrån mig. 160 jävla mil. Sen opererar jag min axel och gör allt för att stärka den och komma tillbaka. Varje dag är en kamp i smärta och saknad efter mitt jobb, , kollegoroch kunder. Och framför allt en normal vardag. Som om inte detta vore tillräckligt så går mitt förhållande i stöpet. Ännu ett där man lagt ner själ och hjärta och satsat 110%. Detta är annorlunda denna gången, för första gången kan jag inte använda min ilska till att komma över det, utan bara genomlida. Nu till min stora hjärtesorg. Mitt längsta förhållande med min älskade lilla Nemo kanske håller på att lida mot sitt slut. Det är inte över ännu men dagarna har definitivt sett ljusare ut. Det enda jag kan göra nu är att hålla mina tummar, tänka förnuftigt, vara stark och göra det bästa av situationen.
