Marlene

Resultat 9 dagar senare......
- 0,5 cm under bröst
- 3 cm i midjan
- 1 cm på magen
- 1 cm över rumpan
- 1 cm på låren
- 2 cm på överarmarna

Men det handlar inte bara om siffror.
Det handlar inte bara om positiva resultat.
Det är verkligen mer än så, och jag inser att jag vart dålig på att skriva om det negativa, vilket faktiskt är en del.

Sömnproblem.
Vi kan börja med det som slagit mig hårdast. Vet inte om det är att kroppen går på högvarv som gör att jag inte kan slappna av och somna, eller att den jobbar, eller om det är omedveten stress. Men det är något som gör det extra jobbigt. Det sliter rent fysiskt.

Vitaminbrist.
Hår, hud, naglar och tänder tar stryk! Det märks redan att det gör stor skillnad.
Vilket leder till mer tillskott och vitaminer. Mer varierad kost och ännu mer tänk.

Tankarna i huvudet.
Nu är jag oerhört medveten, och jag vet inte riktigt om det är till fördel eller nackdel. För jag analyserar situationen mer. Det börjar sjunka in vad jag egentligen har gjort och vad det är jag verkligen kämpar för.
Men jag har inte ångrat mig. Därimot ligger det en ångest och en rädsla över att misslyckas där och trycker och som en ständig påminnelse att kämpa vidare. På gott och ont..

Matproblem.
Ett vanligt problem är matlusten. Vissa dagar är jag jättehungrig och det känns som om jag kan äta hur mycket som helst. Andra dagar räcker det med två matskedar för att jag ska tröttna.
Till skilllnad från vissa så har jag aldrig haft ett matmissbruk. Men att äta 6 - 8 gånger per dag gör inte matupplevelserna direkt mer spännande. Du äter för att du måste och många gånger i förebyggande syfte.

Hjärtklappning.
Om jag råkar pilla i mig för mycket kolhydrater, socker eller fett så utlöser det sig som en röd blinkande knapp och resulterar i en hjärtklappning så hård att jag tror att det ska hoppa ur kroppen. Vidrig känsla och framkallar den inte gärna med flit ..

Domnande känslor.
Sedan op så har jag totalt tappat känslan av att veta när jag är kissnödig eller inte. Man får liksom påminna sig om att man måste gå på toaletten. Det är oerhört konstigt. Bra dock när man är iväg och inte har tillgång till toa, eller bara tillgång till offentliga äckliga på stan ..

Plötsliga känslor.
Som att från att vara mätt och belåten till att vara svinhungrig på bara några minuter. Från att må helt bra till att vara yr och jätteillamående från ena stunden till den andra. Från att vara småfull till spiknykter. Det går verkligen fort i svängarna. Från att ha ångest, till att må bra. Humörsvängningar som varit jobbiga innan har helt klart blivit värre. ( tack för tålamod med mig, ni vet vilka ni är )

Förståelse runt omkring.
Skitsvårt verkligen. man orkar inte dra en hel historia för alla människor man träffar om varför det är si eller så. Om varför man ändrats och varför man tagit ett sånt här beslut.
Tack carro för att du finns, du är verkligen bäst när det kommer till detta.

En annan i spegeln.
Det går verkligen fort att vänja sig vem den nya personen är i spegeln. Det är skrämmande att man så snabbt glömmer av hur det har varit. Och hur snabbt man kan börja hitta fel även på den nya människan. Oerhört positivt och bra och spara gamla bilder och gå tillbaka och titta, man blir genast nöjdare. Huvudet vänjer sig saktare än ögat...

Det finns som sagt en hel del negativt. Jag gnäller sällan eller visar detta, för att jag tänker att jag får skylla mig lite själv. Jag har gjort detta frivilligt och jag visste om det. Men detta är för mig ingenting mot vad saker och ting har varit. Rädslan för att vakna upp med farliga sjukdomar och problem längre fram i livet ligger väldigt mycket längre ifrån mig numera än vad det gjorde för 4 månader sedan. Och jag är fortfarande nog envis och har gett mig fan på att jag ska minska riskerna ännu mera! Dock hade jag aldrig klarat det utan mina närmsta vänner och familj/släkt. Är er evigt tacksam och jag älskar er.