Marlene

För första gången känner jag att jag egentligen inte vill skriva om året. Det är de där med att lägga ner onödig energi. Men för att kunna skaka av mig det och gå vidare så är det något som jag måste göra.

Januari / Februari / Mars

Året började i sann positiv anda, med att bli dösjuk! Med värsta febern jag haft i hela mitt liv satt jag på ett sjukligt försenat tåg ifrån Köpenhamn efter ett mycket speciellt nyårsfirande med mitt andra jag.
Försökte omvandla början av året till världens hälsoår, började med LCHF. Hade som mål att unna mig saker och ting. Hade big plans! Som vanligt. Jag hade världens bästa jobb, bodde fint, hade underbara vänner omkring mig!
Fick också för mig att klippa av mig ena sidan av håret.
Jag var också en del i sthlm i början av året, då min torsk bodde där.

1 februari började min axel spöka, vaknade upp helt stel och sen gick de verkligen bara utför.
Sjuk hela tiden, och sjukskrivning på sjukskrivning avlöste varandra.
Den 15e februari förevigade jag och syrran våran samhörighet. Inget förutom döden kan skilja oss åt.
Det var början på min tattueringsperiod..
Februari var en hemsk månad, jag förlorade de bästa jobbet jag hade, hamnade i en kris, hade förförligt ont i min axel och levde på smärtstillande och oroade mig över allt.
Torsken och jag bokade iaf en resa till kreta och hade något att se fram emot, välbehövlig semester!

I början där av Mars så föll kärleken över mig. Med RÅGE. Kommer faktiskt inte ihåg när jag var så glad senast.
Men allt var bättre än misären jag levde i för tillfället med värk och utan jobb och oro o allt va de var.
Blev uppdragen på ett rosa moln och svävade omkring, åkte en del tåg också.
Jag påbörjade också min sleeve.

April / Maj / Juni

April fortsatte och jag var upp över öronen förblindad av kärlek.
Jag kämpade på med min axel som värkte, men hade någonstans vant mig vid smärtan.
Det var en del åkande.
Papput fyllde 55.
Den 28e april så packade jag och torsken väskorna och flög till kreta.
Som vanligt en utvecklingsstörd resa. Vi har de bra när vi semestrar.
Men bakslag som fan när vi kom hem. Gamla känslor återupplevdes och oron började..

Maj kommer jag knappt ihåg, våren överhuvudtaget är väldigt luddig.
Jag var inte mig själv..
Var en helg i halmstad med mamma pappa syrran o nemo, de va fint!
Jag bestämde mig att flytta för kärleken iaf..
Vi firade min avflytt med utgång i göteborg, med väl valda personer.

Juni så var jag förflyttad till 08 land. Saknade familj och vänner så de gjorde ont, men tänkte
att tiden löser det. Och jobb söktes utan resultat. Mycket ensamtid när X jobbade.
Försvann en helg till lidköping för att supporta min torsk.
Metaltown var ju såklart i juni också och ja var astaggad.
Men jag som inte var mig själv tycker i efterhand att de var ren frontalkrock.
Känslokaos och en helg som borde varit helt awesome blev platt och tillbakahållen.

Juli / Augusti / September

Juli börjades i mitt älskade göteborg, fantastisk känsla att vara tillbaka på hemmaplan om så bara för någon dag.
Vi kikade på metallica och en dröm gick i upplevelse. Fick samlat mina favoriter också.
Torsken och peter var på plats och de vart en bra kväll!
I mitten på juli blev jag dumpad väldigt sådär appropå. Tog min väska o stack ner till halstad och spenderade en vecka helt förkrossad där och motionerade mer än någonsin. Var även en helg i göteborg och hade skoj.
I slutet där av juli så löste sig allt och jag åkte ''hem'' till 08 igen, big mistake..

I augusti va de åkande på spelningar hit o dit. Och vi bestämde oss för att boka en sistaminuten.
Vi flög iväg till turkland för att få lite värme.
Den resan var hysterisk och förmodligen den värsta jag varit med om.

I septemberså träffade jag min älskade jenny i sthlm för ett event. Vi var iväg på make up stores stora visning vilket var oerhört trevligt. Fick även besök av karlstadmimmi för en heldag på stan med massa mysig fika och vi pratade om allt mellan himmel och jord.
Syrran kom upp för en visit också och vi upplevde baletten svansjön tillsammans.
Min torsk fyllde 30 och jag var uppe med tuppen och ringde och sjöng :)
Jag hade min bebis hos mig i 08.
Och efter en massa strul fick jag nog och gjorde slut.
Har en fantastisk pappa som hämtade mig och nemo och åkte därifrån krossad.

Oktober / November / December

På något sätt så hamnade jag i 08 igen. Ett sista försök.. Tänk va energi de gick?!
Men saker och ting började rulla på bättre.
Jag fick tid för operation, operationer.
Tog tag i saker, och de gick bättre hemma.
Jag gjorde mig rödhårig efter vart svart en evighet.
Jag började jobba också, de var helt fantastiskt! dag och kväll och lite hur som, träffade underbara människor som fick min dag att betyda lite mer, fick mig att känna att jag gjorde lite nytta!
I slutet av oktober drog vi på kryssning, aldrig mer säger jag!

Början av november och jag var tvungen att dricka flytande inför min kommande operation.
De var hårt! Jag lagade mat hemma till X, jobbade och fortsatte som vanligt. Med oerhört lite energi.
Den 9e november när jag kommer hem på kvällen efter ett jobbpass så blir jag dumpad.
Trodde jag skulle dö lite, de var en vecka kvar till min operation och hela världen föll över mig.
Tog tag i saker, styrde upp, hade underbara människor omkring mig och jag flyttade bara några dagar efteråt.
Ett lass från 08 - göteborg på en dag.
Natten mellan 15 - 16 så körde jag massa mil på tom mage innan jag skulle opereras.
November var också månaden där jag fick reda på hur blåögd jag verkligen hade varit.
I vilken lögn till förhållande jag hade levt i.
Blev oerhört lätt att inte sakna, så tack för det, du gjorde mig en fet tjänst.

December.. Jag publicerade ett inlägg i min blogg som var oerhört stötande.
 Jag har inte skrivit så mycket efter det för jag har lagt energin på helt andra saker.
Men jag är glad, lycklig och lättad - på alla sätt!
Jag har gjort mig av med saker och personer som jag inte behöver i mitt liv.
Det har tillkommit personer jag helst inte vill vara utan och jag ser väldigt positivt på livet även om de är en del kvar.


Summering av året:
Det är ett år som jag helst av allt bara vill glömma, bara vill tro att jag inte har upplevt.
Men samtidigt så är jag glad.
Jag har gjort ett rejält djupdyk i mig själv. Var fruktansvärt blockerad och vilseledd, men är tillbaka med ännu mer kött på benen. Har blivit starkare, öppnare och hårdare. 

Något som jag tänker på är inlägget jag skrev 2011-10-18, och känslorna jag kände då. Du var inte i närheten av värd dom och de gör mig förbannad.

Jag är så glad för att jag tog chansen och opererade mig, trots att jag tvekade. Men jag tvekade aldrig på mina egna känslor. Och något som jag verkligen har lärt mig, är att jag ska aldrig mer tveka på min magkänsla.

Mot 2012 !