Marlene

Har slagit rekord i att vakna tidigt. 06.10 visade min fem minuter för tidiga klocka när jag vaknade.
Sova är nog inte min grej. Inte när jag inte är på hemmaplan och i mitt hjärtas närvaro.

Gårdagen är inget jag skulle välja att göra om.
Känslan i magen som jag känner just nu är otillräcklighet.
Att känna så starkt för någon och något har aldrig tidigare hänt mig.
Men att veta att jag inte kan göra något mer än att finnas där rent tekniskt gör mig så liten.
Jag gillar inte att inte kunna hjälpa. Inte få chansen att komma ända in.

Hur mycket dåligt som än har hänt mig sista tiden så har det i alla fall lärt mig otroligt mycket.
Att gå med värk, att bli av med jobbet, förlora i stort sett hela det sociala livet och tvingas gå i oron över pengar, det är inte lätt för någon. Att försöka lägga allting åt sidan, och fokusera på det viktiga.
Mig och hälsan. Du hjälpte mig. Du klev in, tog på dig mig och allt därtill, precis som en tröja som man drar över huvudet. Det är precis det som jag vill göra.

Jag har haft massor av tid att tänka. Jag vet vad jag vill. Jag har en framtidsplan. Jag vet vad jag ska jobba och sträva efter. Men först ska alla problem lösas, för det är precis därför dom finns - för att man ska lösa dom!