Marlene

Igår var jag och min andra hälft och såg The social network på bio. Det var en intressant film om facebook och den rekomenderas varmt.

Det fick mig att fundera.
Jag har alltid kläckt orden '' facebook förstör världen ''.
Och jag tycker fortfarande att den gör det.
På något sätt så har den hjärntvättat människor.

Att spendera timtals på en sida på nätet, där man samlar alla sina vänner, för att disutera, kommentera, chatta och fläka ut hela sitt liv. Jag vet inte vad jag tycker om det.

Men just statusen, att man vill sättas i ett fack, visa om man är singel, och om det krånglar så är man inte sen att ändra - ''It's complicated'' .

Det leder mig vidare in på relationer.
Efter en diskussion i söndags om detta så har jag tänkt efter.

Jag har ju aldrig sett mig som en flickvän, jag är nog inte av rätta virket. Varför?
För jag inbillar mig själv att jag inte går att tämja.
Att jag är alldeles för envis, självständig och oberoende av någon annan för att tillhöra någon.
Samtidigt är det ju en mysig grej..
Att göra saker ihop med någon, sitta i soffan utan att behöva prata, eller bara vakna med någon annan jämte sig.
Det kan man ju faktiskt göra ändå, utan att placera sig i ett fack, utan att hamna i flickvänshålet.
Vad jag menar, är att man behöver inte göra saker och ting komplicerade, för det är då det uppstår problem.

Var glad för friheten, njut av sånt som du vill göra och lev livet!
Och skynda dig aldrig in i något fack ..