Marlene

Känner ni igen er när jag säger såhär:

Vaknar av en ringande klocka, ni kan knappt få upp ögonlocken, men sakta öppnar ni de ena, tittar försiktigt ut genom fönstret, ser att de öser ner och de är grått och allmänt höst.
Det avgjorde saken, ja ställde om klockan en timme till.

Jag har inget emot höst. Men rusket förstör för mig!
Jag vill ha en torr färgglad höst!

Ikväll ska jag på box.
Har lite att uträtta innan jobbet, vilket känns ännu värre.
Borde redan stått klar att åka.
Istället sitter jag här i väntan på att kaffet ska bli drickbart.
Jag vet att ja måste ut till fristad o ja vet att ja måste till romali.
Usch fy blä.

Ge mig permission!!