Marlene

Om ni visste vad som pågår i mitt huvud.

 

Jag känner mig helt förändrad efter mina 220 dagar som gravid.

Idag är det 60 dagar kvar innan du är beräknad min lilla sol.

Mycket har hänt, mycket händer.

 

Jag är en planeringsperson av rang.

Jag ogillar när det inte finns fasta rutiner, du är likadan - vilket är underbart!

 

Du gympar i magen varje morgon, på eftermiddagarna tränar du som elitninja och siktar allt som oftast på revbenen. På kvällen kör du det långa passet av gympa.

Jag älskar att du är aktiv. Vi har vårat mönster, våra rutiner.

 

Vi har lagt till med något nytt senaste tiden, eftermiddagssömnen. Även det är i planeringssyfte.

Jag har nämligen garderat mig och listat ut att eftersom du redan är och har varit en envis bebis, skrämt slaget på mig flertal gånger och visat vem som bestämmer så tänker jag överlista dig.

Genom att vila på eftermiddagen så samlar jag kraft. För jag är verkligen heeelt säker på att när jag är som allra tröttast en kväll, säkert en dag då jag hållt igång som mest, DÅ, då kommer du bestämma dig för att du vill ut.

 

Vilan på eftermiddagen är dessutom den bästa sömn jag får. Nätterna är hemska just nu.

Det gör ont så fort jag vänder mig, foglossningen i ljömsken dödar mig och det finns ingen bekväm ställning att ha benen i.

Inatt vaknade jag för att jag var törstig, givetvis i kombo med att jag är kissnödig.

Jag brukar vägra kisseri på nätterna. Vilket resulterar i övade knipmuskler på morgonen.

Det är aldrig så långt till toaletten som då.

 

Men inatt som sagt, vaknade jag. Gick upp och spolade i kranen för att jag var törstig, förmodligen hade jag rest mig för snabbt. Annars brukar jag sitta och sprattla och vakna till innan jag reser mig men jag gick nog halvt om halvt i sömnen skulle jag tro. Oavsett, höll jag på att dratta i golvet.

Vaknade och såg glaset jämte mig och fattade att jag vart uppe. Tur jag hann lägga mig.

 

Jag tror du blir en februaribebis. Därför ska jag sätta igång och tvätta lite nu i dagarna.

Ur med alla kemikalier ur kläderna, helt parfymfritt och utan några som helst blekmedel eller något som kan skada din mjuka lilla hud när du kommer.

 

På måndag fyller jag 30.

Har tänkt lite på vad det innebär och kommit fram till att det innebär precis samma sak som varje dag jag slår upp ögonen. En ny dag.

Ingen ångest. Åldersnoja har jag aldrig trott på.

 

Men jag lär känna mig själv på nytt. I nya situationer, i en ny kropp. Det har jag på sätt och vis gjort förut, men dehär är så mycket större än allt.

 

Nu ska jag koncentrera mig på din kvällsgympa, du gillar höger sida av magen bäst och har hela tiden gjort.

Om du hör mig nu så ber jag dig om en sak, va gullig och sluta ge mig halsbränna. Den står jag inte ut med.

God natt