Marlene

Ibland möter man människor som man låter komma ganska nära.

Sådana där människor som man trivs extra bra med, tills man skrapar lite på ytan.

Jag vill inte vara en elak människa, jag vill inte döma någon, men jag vill inte hamna fel.

Problem har jag haft nog med och jag har verkligen varken ork eller energin att ta på mig någon annans känslor och problem, jag kan inte hjälpa alla.

Jag uppskattar att bli uppskattad och uppvaktning är verkligen fint.

Men i detta fall  helt obesvarat och jag drar mig undan, jag är ego och tänker på mig själv men det är vad som känns rätt. Jag kan inte ens ursäkta mig, för det är såhär jag känner.