Marlene

Efter två dygn av fullständig nerbrytning och ingen sömn så vaknade jag upp tidigt imorse med nya tankar.

Pratade en hel del med mamma igår. Gick igenom allt som jag tyckte var jobbigt, allt som varit problem och när de hade lämnat mitt huvud och trycket lyfts från hjärtat så kunde jag äntligen somna.

Vaknade upp runt sju imorse. Låg och tänkte en stund.
Kom fram till att jag ska få tillåta mig att trilla dit och må dåligt när det behövs och om det behövs.
Men jag ska göra det bästa av allt.

För att rensa huvudet lite så blev det en galen morgonprommenad på 1 timma. Tror jag gick i alla idiotiska
branta uppförsbackar som finns i närheten, och när vi kom in så stensomnade nemo.
Fan va bra det är!
Musik i öronen och ut och gå! Det rensar huvudet som ingenting annat gör!

Jag har nya mål och jag ska ta mig dit så fort jag kan.
Nytt jobb.
Ny lägenhet.
Tillbaka till Göteborg.
Tillbaka till mina vänner.
I väntan på min axeloperation så ska jag lösa alla befintliga problem och göra det bästa av läget.

Visst suger det att behöva börja om, IGEN..
Men jag är positiv, och tror visst att saker händer av en anledning.
Är det meningen, så blir det så.

Sjukligt svårt att tänka istället för att känna, jag undrar vad det kommer göra med mig i framtiden?
Vi får väl se.

 Jag känner mig lite som en sån där docka med rund botten. 
                        Slår man ner den så reser den sig med en gång.