Marlene

Föressten, det har jag ju glömt att tala om!
I fredags så ringde min specialistläkare.
Vi hade telefontid bokat mellan 13 - 15. Men så ringer han 09.30, varför ska man då boka tid?
Hur som helst.

Jag säger då det, sjukvården ...
Han trodde han var den enda som pumpat i mig kortison de här året men icke. Han var tredje gången gillt och de funkade inge vidare. Så när han försökte övertala mig om att vi provar igen så sa jag, hoppla hoppla, nu får det vara nog! Det är inte bra med för mycket kortison och han sa när vi sågs att han provar, annars går vi vidare.
Dom ska alltid göra det så enkelt för sig som möjligt. .

Så nu ska vi prova med titthålskirurgi i min axel. Tömma ur ledkapseln på vätska och diverse äcklig slajm som mitt frisörande har orsakat. Sen ska vi göra lite extra plats där inne så den trivs bättre, och förhoppningsvis behöver jag inte vara rädd för att använda den helt normalt, utan kan leva helt obegränsat igen. Jippi!!!
Helt klart värt ett försök om ni frågar mig.

När vi ändå är igång och pratar om läkare så har jag blivit kallad till barnmorskemottagningen, cellprov står för dörren. Reagerade lite då jag gjorde detta förra året, men sen tänkte jag: hellre en gång för mycket än en gång för lite. Denna gången tänker jag dock inte agera försökskanin och låta praktikanter gå loss i min vagina (ursäkta språket). Men det var nog den mest lustiga känslan jag känt.

Ytterligare ett läkarbesök är inbokat, den 29e. Fortfarande lite hyschhysch över detta, men en vacker dag kanske ni får veta. De som behöver veta, vet.

Nä, surf on!
Idag blir det att plocka här hemma, ringa ett par samtal, förbereda maten ( baconinlindad kycklingfilé och grönsaker i ugn och ris ) till gubben kommer hem. Hoppas på att det ska sluta regna så jag kan gå en långprommis med Nemo.

Nu blir det bara ordblaj så jag sätter stopp här.


En göööörgla vovve ute i solen, kan man annat än älska?