Marlene

Min bästa vän, en kvinna på 30 och väldigt mycket torsk är oerhört klok.
Jag läste hennes senaste blogg och det kunde varit jag som skrev.

Jag har funderat på motgångar. Drabbar det bara dom som klarar av dem?
Dom finns givetvis i olika skalor, det finns motgångar som är så jobbiga så det går över i kriser.
Men när är det egentligen dax att ge upp?

Tror att många är rädda för att kämpa. All in handlar inte om 100 %. Det handlar om 110% !!!
Ge allt av dig själv och lite till. När du sen gjort det då kan du fundera över vad det var du gjorde som inte fungerade. Går det att ändra? Blir det till det bättre? Du ha alltid ett val.

Tänker jag såhär för att jag är van vid mer motvind än medvind?
Jag kan inte hjälpa att jag blir arg på andra som ger upp för lätt. Men alla är olika.
Det kanske handlar om att man inte vill något lika starkt.? Jag vet inte.

Spekulera är något jag tycker är kul.
Vrida och vända på saker, se det från ett annat perspektiv.
På senare så har jag försökt att se mig väldig negativ så att jag kan bli ännu mer positiv.
Och positivitet är något som smittar vansinnigt.
Är du glad, blir andra automatiskt glada av dig.
Ler du mot någon, så ler den oftast tillbaka mot dig.
Och är du positiv och optimistisk så smittar det.

Jag har mycket saker som jag är säker på.
Jag vet att jag vill inte sitta och ångra saker när jag blir gammal.
Jag vill veta att jag försökt och kämpat för det jag vill och det som jag tycker är viktigt.
Vad annars är det som är viktigt?
Jag kan inte förlika mig med känslan av att inte ha gjort allt jag kunnat.
Den delen gillar jag med mig själv.

Vart vill jag komma med detta?
Jag vet faktiskt inte.
Men tänka i skrift har en positiv inverkan på mig.

Ha en fortsatt fin söndag!



Här är en sjukt positiv tjej påväg till första arbetsdagen i Göteborg 2009.