[ Operation . Danderyds sjukhus . svag fast stark]

Jag har en viktig sak att berätta.
Jag har inte velat skriva om det ännu för det har varit så många resor.
Men nu kommer det.

Jag kom tillbaka till Borås i eftermiddag efter två dagar i stockholm, på danderyds sjukhus.
Jag har legat inlagd efter att ha gjort en Gastric Bypass operation. (magsäcksförminskning).

Det har varit en tanke som snurrat i mitt huvud i många år. Och nu när jag blivit äldre så har jag varit mer medveten och sjukdomarna i släkten har varit mer påtagliga och jag har hela tiden känt att jag inte vill hamna där. Jag har haft mestadels stöttande personer runt omkring mig som tycker att jag tagit ett bra beslut.
Och hur ont jag än har haft det här två dagarna så har jag ännu inte ångrat mig.

Hur som helst. Det har varit en omtumlande vecka/veckor. 2 veckor av flytande kost och sen förra onsdagen (en vecka innan operation) så blev jag dumpad av min dåvarande sambo( personen jag flyttade över 50 mil för ). Tvingades packa ihop allt jag hade, säga upp mig från mitt jobb och flytta allting innan operationen( alla 50 mil tillbaka ). Sagt och gjort, detta gjordes på måndagen. Natten mellan tisdagen och onsdagen åkte jag bil med min älskade mamma upp till sjukhuset och nu när jag kom tillbaka till Borås efter allt så känns det verkligen som om luften totalt bara gått ur mig.

Jag har så oerhört mycket känslor inom mig. Jag är så fruktansvärt arg. Jag är så fruktansvärt ledsen. Och jag kan knappt vänta.

Faktum är att jag känner mig stark fast jag är svag just nu. För att jag vet att jag klarar mig själv. För att jag alltid har gjort det. Och ni som bara hör av er när ni läser något här som ni tror är upprörande, ni vet inte ett skit! Spela inte hjältar och kom med orden: du kan alltid prata med mig om allt. Då hade jag väl gjort det?
Inga nämnda, inga glömda.

 
efter en vecka med sjukt lite sömn var jag inte pigg när vi åkte mot sjukhuset 02.00 på natten..


 inlagd med världens sexigaste outfit.

 
Behöver jag ens tala om att Kenneth var med hela tiden?

 
och min älskade mamma.


Ett jättestort tack till dom som verkligen står mig nära och finns där.


Kommentarer
Postat av: Jenny

Finns inte så mycket mer att skriva än att du kommer klara det här hir bra som helst. Och jag tänker vara med dig varje steg på vägen!<3

2011-11-18 @ 22:04:42
Postat av: Anna

Shit va du är modig, jag har tänkt på det också. Du vet ju hur min morsa ser ut ;-).



Kanske kunde vi ses när du "tillfrisknat" så får jag veta hur du känner efter.



Kram från Anna

2011-11-18 @ 23:16:50
Postat av: Anonym

Oj!.. Hoppas att du läker ihop fint men det gör du!



ta hand om dig majsen

2011-11-19 @ 00:35:11
Postat av: Torsken

Älskade Mörtis! Alltid hos dig för dig! Alltid! <3

2011-11-19 @ 00:41:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0