Marlene

Jag har varit lite irriterad över en sak sedan förra helgen.

Som person har jag inte svårt att prata med människor om personliga saker,
 det har jag aldrig haft.
Men jag väljer vilka jag pratar med och om vad jag pratar om.
Jag har få nära vänner men dom jag har är jag glad för!
Men nu är det en sak som gjort att jag fått en konstig känsla i magen.

På kryssningen så korsades en del vägar som inte tidigare har korsats.
Vänner till mig som introducerades för varandra,
och som jag trodde så funkade det galant.
Jag har en viss ''typ'' av vänner. Sociala.

Men en sak jag inte uppskattar det är när ni diskuterar mig och mitt liv när jag inte är närvarande.
Pratar och diskuterar om saker som jag har valt att berätta för er.
Det känns inte okej.
Och jag säger aldrig '' säg inte det här till någon'' för det känns som en dagisnivå.
Jag väljer att prata och anförtro mig åt få personer och det känns som om jag kommer ha lite svårt för det just pga detta. Vilket gör mig ledsen.
Jag kanske är lättstött men det är såhär jag känner.

Jag vet att ni menar väl och vill mig mitt bästa.
Men jag klarar av åsikter,
 alla åsikter och jag uppskattar ärlighet mer än något annat.

Detta har verkligen stört mig, och om jag verkat disträ så är detta orsaken.
Ni betyder massor för mig.