Marlene

Slocknade jättetidigt igår.
Jag var sur och bitter över att jag inte kunde vara med dom jag älskar mest och ha roligt.
Så jag bläddrade i lite tidningar och rätt var de var hade jag somnat.

Vaknade till runt halv tolv igen och blev påmind om att jag inte tagit min spruta.
Så jättetrött gick jag upp för att ta den och jävlar var den smärtade igår!
Inte nog med att man måste få sig själv till att ta den och sticka in nästan 1.5 cm lång nål
så måste du spruta in vätskan som svider som eld. Oerhörd nackdel! Men det gick bra.

Somnade såklart igen. Vaknade upp vid halv sex och var törstig. Tog ett mellis med lite nyponsoppa,
bläddrade lite i telefonen, hade fått underbara sms. Jag är verkligen lyckligt lottad som har så fina människor omkring mig som skickar så mycket kärlek och omtanke till mig.

Energin känns lite som en matta som dragits undan mina fötter. Jag är oerhört trött.
Det måste vara för att kroppen tar all energi till att läka såren, både invändigt och utvändigt, kanske även i hjärtat. Med hjälp av lite tid ska jag nog bli hel igen.

Har inte tappat fokus på vad som är viktigt.
Har fortfarande mål och drömmar som jag ska jaga efter.
Jag vet vad jag vill.