Marlene

Sitter jag uppkrupen i min soffa med en massa tända ljus och har tvn blixtrande som sällskap.
Sitter och tänker på de två senaste åren, vad fort dom har gått, vad mycket som har hänt och hur jag har ändrats som person. Att det ens är möjligt att ha så mycket motgångar, det måste göra mig till jordens största olycksfågel.

Men just nu känner jag ett lugn. Har haft en kanonbra dag. Fått gjort så fantastiskt mycket. Har umgåtts med Marie, har pratat med min älskade mamma och haft min underbara pojkvän i telefon.

Jag lämnar snart mitt liv här, min fantastiskt fina lägenhet som jag har älskat. Och jag lämnar allt gammalt bakom mig för att se fram emot en framtid, en ljusare framtid. Att få en ny chans att börja om med någon som man tycker så fantastiskt mycket om. Prova något nytt, jag är förväntansfull, men ändå rädd.

Kommer fortfarande ihåg hur det var när jag flyttade ifrån Borås, mitt heltidsjobb, min bostadsrätt, min hund, min familj och mina vänner för INGENTING. Jag frågade mig många gånger vad jag gav mig in på. Och jag spenderade mycket tid med mig själv. Jag kände mig ensam många gånger, men jobbet stimulerade mig. Men av alla beslut jag tagit, så har jag aldrig ångrat mig. Jag har provat mig fram, och jag har lyssnat på mig själv och gått på känslan.

Det är väl sån jag är, litar på känslan, och tar steget.



"- Det är omöjligt, sa tvivlet.
- Det är farligt, sa rädslan.
- Det är onödigt, sa förnuftet.
- Prova ändå, viskade hjärtat.
Ta alltid ut lyckan i förskott – det värsta som kan hända är att du varit lycklig i onödan!"