Marlene

De senaste 24 timmarna har jag suttit i en bergochdalbana av känslor. och jag är minst sagt åksjuk.
Jag har vänt hela mig själv upp och ner/ ut och in.
Pratat och pratat, diskuterat och tänkt, vridit och vänt.

Blir jag klokare på det? Svar Nej.
Känns det bättre? Svar Nej.
Är jag på rätt plats? Både Ja och Nej.
Distans - bra eller dåligt?

Det finns så mycket jag vill skriva, så mycket jag vill säga.
Men för någon som har bestämt sig och inte vill lägga mer tid på något som man helt säkert inte tycker fungerar är de förgäves?
Jag kan förstå men ändå inte. Jag brukar inte ge upp. Men jag har heller aldrig känt en känsla som är så fel.
Ibland önskar jag att man kunde trycka på pause och låta tiden gå för att kunna se in i framtiden.
Min/våran framtid såg så mycket bättre ut i mitt huvud..
Jag ångrar mig aldrig, det tjänar ingenting till. Man lär sig av alla erfarenheter.
Även om de dåliga är solklart överhängande i mitt fall. Denna är blandad.
Inget är perfekt, man kan inte leta efter något 100 procentigt, det existerar inte.
Antingen tar man det för vad det är, tänker på vad man har för känslor och vad det är värt och kämpar.
Eller så går man vidare. De sistnämnda är de enkla alternativet och det mest smärtsamma.

Jag försöker samla alla känslor och lägga dom här, men jag håller kvar i det som är viktigast för mig,
det mest betydelsefulla, älskade och saknade.

Bäddar ner mig med tidningar och hoppas på mer än 2 timmar sömn inatt.
Imorgon har jag ett beslut att fatta.

---

Avslutar med något som får mig att le