Marlene

Hur trött är jag inte då?
Ungefär lika mycket som jag faktiskt är glad.
Kan informera om att idag är första dagen som jag inte har tagit mina starka värktabletter.
Två alvedon och en kopp kaffe, förmodligen därav den helvetiska huvudvärken jag har burit på idag.

Jag gillar inte den som jag blivit nu under min sjukperiod.
Jag känner att jag har liksom tappag greppet, börjat förfalla och slappnat av alltför mycket.
Jag gillar inte att jag inte har kontroll över saker längre.

Men det finns hopp.
Det finns ett slut på allting. Och även en början.
Jag hoppas på en ljusare tid inom snar framtid.
Idag fick jag ett glatt uppvaktande och förfrågan, kan inte säga annat än att det var brutalt intressant och jag kommer göra allt i min makt för att försöka få igenom detta.

Vill bara passa på att tacka alla som ställer upp på mig och gör det där lilla extra.
Trodde inte att jag skulle kunna vara så glad som jag är när jag mår som jag mår, och efter det som hänt.

Imorgon ska jag prommenera upp till gamla salongen, få till min sida som blivit på toooooook för lång, sen blir de färgning av ellas hår!

En kiss på det sen hopp i säng!
Puss godingar