[ Min första kärlek ]
Jag har funderat mycket fram och tillbaka på vem det egentligen var.
Men första gången någon gav mig fjärilar och fladder i magen var Christian ( den första i raden av tre christianar ) .
Vi hade fått kontakt på internet och efter många veckor av smsande, telefonpratande och msnande så bestämde vi oss för att ses. Kommer ihåg det så väl!
Det blir 7 år sen nu... Det är helgalet.
Var i alla fall en dag med veronica, sophie och tina i göteborg. Vi shoppade och skulle gå och käka, men jag var totalt ofokuserad, var så jävla nervös. Jag kommer ihåg att när vi var och åt så var jag tvungen att gå och spy av ren nervositet. Har nog aldrig riktigt upplevt den känslan som var då.
Vi möttes i norstan, precis mellan åhléns och hemköp, under stentrappan där. En lååååång kram när vi träffades.
Kommer ihåg att mitt hjärta gjorde volter. Helt sjuk känsla och ja, jag kan säga att jag var kär.
Det tragiska var att det blev aldrig något mellan oss, han ville inte, var nog inte redo, och jag blev helt krossad. Kan nog säga att första kärleken var grym. Och när jag började komma över det så hörde han såklart av sig igen. Men då tyckte jag lite att tåget hade gått.
EN sak som aldrig har upphört, förän denna julaftonen är det årliga smset under kalle anka.
Det har kommit varje år, under precis samma tid. och med exakt samma text. Vad det har stått kan jag låta vara osagt, vissa vet, andra inte. Men i år var första gången det inte kom, och det gjorde nästan lite ont. Men det var ju tvungen att upphöra någon gång. Dessutom vill jag mig minnas att jag aldrig svarade på det förra året.
Den här personen fick mig att uppleva kärlek, fick mig att se baksidan av kärlek och framsidan av olycklig kärlek. Han fick mig även att börja lyssna på metal, tack som fan för det. Du gjorde mig till en bättre människa!
Men första gången någon gav mig fjärilar och fladder i magen var Christian ( den första i raden av tre christianar ) .
Vi hade fått kontakt på internet och efter många veckor av smsande, telefonpratande och msnande så bestämde vi oss för att ses. Kommer ihåg det så väl!
Det blir 7 år sen nu... Det är helgalet.
Var i alla fall en dag med veronica, sophie och tina i göteborg. Vi shoppade och skulle gå och käka, men jag var totalt ofokuserad, var så jävla nervös. Jag kommer ihåg att när vi var och åt så var jag tvungen att gå och spy av ren nervositet. Har nog aldrig riktigt upplevt den känslan som var då.
Vi möttes i norstan, precis mellan åhléns och hemköp, under stentrappan där. En lååååång kram när vi träffades.
Kommer ihåg att mitt hjärta gjorde volter. Helt sjuk känsla och ja, jag kan säga att jag var kär.
Det tragiska var att det blev aldrig något mellan oss, han ville inte, var nog inte redo, och jag blev helt krossad. Kan nog säga att första kärleken var grym. Och när jag började komma över det så hörde han såklart av sig igen. Men då tyckte jag lite att tåget hade gått.
EN sak som aldrig har upphört, förän denna julaftonen är det årliga smset under kalle anka.
Det har kommit varje år, under precis samma tid. och med exakt samma text. Vad det har stått kan jag låta vara osagt, vissa vet, andra inte. Men i år var första gången det inte kom, och det gjorde nästan lite ont. Men det var ju tvungen att upphöra någon gång. Dessutom vill jag mig minnas att jag aldrig svarade på det förra året.
Den här personen fick mig att uppleva kärlek, fick mig att se baksidan av kärlek och framsidan av olycklig kärlek. Han fick mig även att börja lyssna på metal, tack som fan för det. Du gjorde mig till en bättre människa!
Kommentarer
Trackback
