Min praktikant.

En blogg är till för att exponera. So here i am, exposiiiiiiing myself. haha

Har helt glömt av att berätta om min lilla upplevelse i måndags när jag var ledig.
Jag bokade en tid på barnmorskecentralen för att införskaffa mig lite ppiller. Och har inte gjort en undersökning på evigheter, så de skulle jag göra.

När jag kommer dit så möts ja av en supertrevlig barnmorska, OCH hennes praktikant.
- Är de okej om Helene är med och tittar lite idag?
( Den här Helene står där med ett psykotiskt leende och tittar på mig som om jag var en köttbit och att hon inte har ätit på hundra år )
Jag hade inte hjärta att säga nej.
- JA, slank de ur mig.

Barnmorskan börjar förhöra mig, och den här helene sitter fortfarande och glor på mig.
I mitt huvud så vet jag vad som kommer hända sedan.
Jag kommer sitta i den där jävla gynstolen helt utlämnad åt en psykopat till barnmorskestudent, och en helt okej barnmorska.

Brnmorskan frågar helene om hon vill göra undersökningen, och eftersom att hon inte har gjort ett klamydiatest på någon innan så skulle jag få agera provkanin. TACK, på min lediga dag. Underbart!

- Är de okej, frågar barnmorskan.
Än en gång slinker de ur mig..
- Ja de går bra, säger jag.
( Helvete varför sa ja så för? )

Så när jag har krängt av mig mina kläder och är dönervös o ska hoppa upp i stolen, asså, den känslan är vedervärdig!
Hur som helst så sitter jag där, dom hissar upp mig, och tänder en stor jävla lampa.

Där sitter dom nu, Helene, som egentligen borde vara inspärrad någonstans, och den andra barnmorskan som ser på vad psykot ska göra.
Dom stirrar på mig som om jag var en widescreentv.
Har nog aldrig i mitt liv kännt mig så utlämnad. Inför TVÅ kvinnor samtidigt!

Rätt va de är så skriker jag till, psykot har gjort testet, och barnmorskan står där o ler, i mitt huvud tänker jag ( vafan ler du åt, tror du de här är så jävla kul!? )
De enda som var roligt var att de var över och att ja fort skulle kunna gå därifrån.
Studenten hade säkert kunnat sitta där o gräva hela förmiddagen, tyckte synd om patienten som satt där utanför som skulle genomlida allt som jag gjort. Men samtidigt, rätt åt dom! hahaha

Antar att ja får svälja detta o se de som dagens goda gärning, tänkte bara dela med mig av detta, försåhär i efterhand är de lite komiskt.
Varför svarar man ens ja när man inte vill?


Kommentarer
Postat av: Amanda

hahaha! du är ju inte riktig klok! men det är såna goda gärningar som gör att man faktiskt kan vara elak någon gång då och då(förmodligen därför du känner dig helt till freds med att reta mig för råddjursfobin)utan ha helt dåligt samvete ;D

2009-10-30 @ 22:56:13
URL: http://amandalindh.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0