Marlene

Jaaa, har pratat lite.
Vad är de som gör att man behöver en förändring?
Varför tvekar man?
Varför låter man de förbli en tanke?

Jag vägrar.
Hade en sån himla rolig kund för ett tag sen.
Hon sa såhär: '' marlene, du har verkligen gjort de som massor går omkring och tänker att dom ska göra. Du gjorde de på riktigt, och du vågade!''

Fatta va glad jag blev!
De känns verkligen som att jag gjorde rätt val.

Jag kommer ihåg när jag satte mig ner o pratade med familjen om att jag skulle flytta.
Att jag verkligen ville, och verkligen behövde.
Men jag kommer ihåg hur jävla jobbigt de var.

Lämna min underbara fina lägenhet.
Mitt heltidsjobb.
Mina vänner.
Min familj.
Min hund - mitt hjärta.

Varför vill man göra de?
- JO! för att jag kände att ja skulle kvävas om jag inte gjorde de.
Att jag skulle ångra mig något så otroligt.
Hellre flytta, och prova på, och ångrar jag mig så har jag ändå provat.

Jag har ALDRIG, inte EN enda gång sen ja flyttat ångrat mig.
Så glad att jag gjorde de.

Men jag kommer ihåg känslan, vemod, tristress, känslan av att ha allt, men ändå känna sig tom. Och jag tänkte '' är de här allt?'' .

Hoppas att jag aldrig mer får den känslan.