Totalt insnöad
I ett 3:08 långt glädjerus.
De pirrar i hela jävla kroppen, ren jävla lycka.
Är härligt mör. Fräsch och lite sådär förväntansfull.
Hahahaha! Ja känner mig som ett barn!
Satt och diskuterade relationer med majsen häromdagen, och jag har verkligen tänkt på en sak som hon sa.
Jag menade att jag verkligen inte kan förstå människor som hoppar från de ena förhållandet rätt in i ett nytt.
Är de verkligen äkta känslor med en gång? Eller vill man bara ha lite närhet och behöver bli tröstad? Snarare de.
Men då menade, eller de var i alla fall så jag förstog att om man inte hittar någon före sitt x, så är man den misslyckade. Men vad är de då man försöker bevisa? För alla andra eller för sig själv?
Jag känner att aldrig i livet skulle jag hoppa in i ett förhållande nu.
Jag vill veta vad de är som jag har missat. Lära mig av allt.
Helt ärligt så grubblar jag inte längre. Vad hjälper de?
Det känns skönt att få ett slut på allt.
Vad som känns tråkigt är att man inte kan vara kompisar. Och de menar jag verkligen.
Jag umgås inte med någon som jag har varit tillsammans med tidigare. Har andra de problemet eller är de bara jag?
Egentligen är de ju inte så mycket som skiljer en pojkvän/flickvän från en familjemedlem eller en kompis. Just bara den där biten att man är djupare ihopkopplad med denne.
Jag skulle vilja skriva precis allt som har hänt mig. Men de vore inte schysst. Men de vore en oerhörd lättnad.
De finns personer som vet de mesta om mig, men dom är få.
Sen blir jag så jävla förbannad, för de som man tror är helt sanna och på riktigt aldrig skulle göra något för att skada en medvetet. De är dem som gör de. Och de gör så in i helvetes jävla ont.
Man känner sig lurad, dum.. utlämnad.
Jag har känt den känslan på tok för många gånger.
De är inte konstigt att man gör som man gör. Bygger om någon jävla försvarsmur omkring sig för att skydda sig från de. Men när man lättar på garden och tror att man har hittat någon som vill en väl.. BOOM! right in you face.
Så, vad ska man göra?
De pirrar i hela jävla kroppen, ren jävla lycka.
Är härligt mör. Fräsch och lite sådär förväntansfull.
Hahahaha! Ja känner mig som ett barn!
Satt och diskuterade relationer med majsen häromdagen, och jag har verkligen tänkt på en sak som hon sa.
Jag menade att jag verkligen inte kan förstå människor som hoppar från de ena förhållandet rätt in i ett nytt.
Är de verkligen äkta känslor med en gång? Eller vill man bara ha lite närhet och behöver bli tröstad? Snarare de.
Men då menade, eller de var i alla fall så jag förstog att om man inte hittar någon före sitt x, så är man den misslyckade. Men vad är de då man försöker bevisa? För alla andra eller för sig själv?
Jag känner att aldrig i livet skulle jag hoppa in i ett förhållande nu.
Jag vill veta vad de är som jag har missat. Lära mig av allt.
Helt ärligt så grubblar jag inte längre. Vad hjälper de?
Det känns skönt att få ett slut på allt.
Vad som känns tråkigt är att man inte kan vara kompisar. Och de menar jag verkligen.
Jag umgås inte med någon som jag har varit tillsammans med tidigare. Har andra de problemet eller är de bara jag?
Egentligen är de ju inte så mycket som skiljer en pojkvän/flickvän från en familjemedlem eller en kompis. Just bara den där biten att man är djupare ihopkopplad med denne.
Jag skulle vilja skriva precis allt som har hänt mig. Men de vore inte schysst. Men de vore en oerhörd lättnad.
De finns personer som vet de mesta om mig, men dom är få.
Sen blir jag så jävla förbannad, för de som man tror är helt sanna och på riktigt aldrig skulle göra något för att skada en medvetet. De är dem som gör de. Och de gör så in i helvetes jävla ont.
Man känner sig lurad, dum.. utlämnad.
Jag har känt den känslan på tok för många gånger.
De är inte konstigt att man gör som man gör. Bygger om någon jävla försvarsmur omkring sig för att skydda sig från de. Men när man lättar på garden och tror att man har hittat någon som vill en väl.. BOOM! right in you face.
Så, vad ska man göra?
Kommentarer
Postat av: majsen
Vetu vad majsen? Nu låter det faktiskt knäppt när man läser det att man måste hitta någon innan sitt X. Så jag har tänkt lite.. :P
Man kanske vill ha någon för att inte känna sig sådär jätteövergiven, och att det är skönt att ha någon eftersom att man är van vid det? Kan det vara så tror du?
Sen mena jag det att man vill ju hitta en innan den andra fall det är en själv som blir dumpad.
I grund och botten handlar det kanske om att man är rädd att ingen ska vilja ha en? kan det vara så enkelt? Man vill liksom se att man inte är misslyckad? Eller handlar det om HUR det tar slut?
Vi får nog fortsätta vårat samtal majsen :) Mysigt idag också trots misslyckad solning :P
Trackback
