Marlene

Jag läste precis igenom mina inlägg. Jag vet vad som hände.
Mitt liv har varit helt upp och ner i över ett år nu.
Jag har verkligen inte kunnat få någon rätsida på någonting.

Men mitt i allt virrvarr så har jag lyckats skaffa mig ett jobb.
Och här sitter jag nu, sjukskriven.

Var där innan om sanningen ska fram, jag hatar och ljuga och kan inte förstå varför man gör det.
Däremot är inte att inte berätta allt samma sak som att ljuga.
Oavsett, dom blev glada - jag blev glad.
Jag saknar att jobba!

Hämtade papi innan, vi har käkat lite. Jag fryser som fan nu och ska snart bege mig hemmåt. Jag får besök.
För första gången på TVÅ jävla år så ska människan entra min lägenhet! De är fanimej på tiden!

I övrigt har jag surfat omkring lite. Fenomenet facebook som alla använder sig av avancerar sig hela tiden tycker jag.

I en konversation med pappa:
Pappa: Vad menar dom när dom säger att man blir ''taggad'' på en bild?
Jag: Det menas att man är med på bilden, och dom har klickat i ditt namn.
Pappa: Åh fan.
Jag: Mmmm

Så, jag kunde tydligen mer än vad jag visste.

I en annan konversation med en annan person:
Jag:Hur gör man för att lägga in ett videoklipp på facebook?
Personen: Har inte den blekaste jävla aning.
Jag: Okej..

En ny person:
Jag:Hur lägger man till videoklipp på sin sida på ''fb''?
Personen:Gör man inte de på wall?
Jag:Hmmm.. får undersöka de
10 minuter senare...
Jag: Nej, de gjorde man inte
Personen: Okej.

Hahah givande eller hur?
Jag lyckades i alla fall till sist.

Nu ska jag ta på mig något mer för jag håller på att förfrysa här! Ha de gott.
Vi hörs när vi hörs, och vi syns när vi syns.

Förr eller senare lär de ju bli ändå.